Kinesisk kultur baserar sig huvudsakligen på den daoistiska kulturen. Även om det genom historien har funnits konfucianska lärda, såsom Han Yu, Liu Kai och Shi Jie kan konfucianismens ursprung eller utveckling inte särskiljas från Dao-läran och forma ett eget system. Detta är inte bara en akademisk debatt; det finns djupgående orsaker. Kinas femtusenåriga kultur sägs ha förts ner från himlen, och gudomliga egenskaper var hörnstenar för en framgångsrik civilisation.
Ju mer gudomligt inspirerad en civilisation var, desto längre och större skulle dess inflytande vara, enligt detta tänkesätt. Att den konfucianska läran blev så livskraftig beror därmed på att den har Dao-läran som bas, vilket tillät att den fanns kvar på jorden i en gudomligt inspirerad civilisation. Den konfucianska lärde Shah Yong från Norra Songdynastin är ett bra exempel.
Vänliga medborgare var forna Kinas största gåva
Fyrtio år efter att daoisten Chen Tuan blev odödlig, hade hans lära om I Ching och Tai Chi nått fram till tredje generationens lärljunge, Li Tingzhi. Vid den tiden sökte Li Tingzhi efter någon med god karaktär som han kunde vidarebefordra sin lära till. En dag öppnade Li en liten dörr, och såg en ung man sitta på golvet omgiven av böcker. Han förstod genast att det här var den efterträdare han letat efter – Shao Yong.
Shao Yong var en av de ”Fem lärda från Norra Song”, och hans undervisning, som byggde på studier av bilder och siffror, kallades ”xiangshu xue”.
Fastän han var en konfuciansk lärd sorterades hans verk in som daoistiska verk. Detta berodde på att visdomen från Dao-läran genomsyrade hans konfucianska arbete. I korthet kan man säga att han hjälpte till att assimiliera Dao-lärans tänkesätt i konfucianismen.
Efter mötet med Li Tingzhi tog Shao Yongs liv en annan riktning. Från att ha studerat konfucianism bytte han spår till att studera naturvetenskap, kroppen och sinnet, och blev duktig på Tai Chi och I Ching. Den I Ching som överförts från Chen Tuan var speciell, och det fanns inga texter utan bara bilder som avbildade yin, yang och hexagram.
Legender om den kinesiska civilisationens uppkomst: Förord
Shao Yong skrev ner I Ching på pappersark som han satte upp på väggarna där han kunde se dem dag och natt. Under tre år hade han ingen säng utan mediterade dag och natt. År 1049 slog han sig ner i Luoyang där han undervisade och skrev böcker. Oavsett omständigheterna levde han hela tiden ett liv som respekterade himlen och ödet.
Under sin tid i templet Tian Gong insåg Shah Yong att ”Dao är nära människorna och universum finns i människokroppen”. En liknande anteckning, ett citat från Buddha-läran, konstaterar att ”Bodhi finns i vårt eget sinne och det är inte nödvändigt att leta efter mysticism utanför”. Senare flyttade han till en liten hydda, började ett liv som jordbrukare och umgicks med adeln.
En dag när Shao Yong tog en promenad över bron Tianjin och hörde en gök som gol, sade han: ”Det har inte funnits någon gök i Luoyang förrän idag. Inom några år kommer kejsaren att utse en person från södern till kansler och det kommer att bli förändringar. Det väntar problem framöver”. Någon frågade Shao Yong hur han kunde veta det, och han förklarade: ”Den jordiska energin från södern har nått norden. Fåglarna kan känna det och flyttar hit”. Sedan visade det sig att kejsare Shenzong av Song sökte råd hos Wang Anshi, som sedan genomförde Xining-reformen.
Shao Yongs kunskap härstammar från Dao-läran. Men till skillnad från andra daoister som levde i avskildhet, hjälpte han till att assimilera Dao med konfucianismen och lärde känna många människor i Luoyang.
