Bakgrund: Affärsmannen George Karimi bedrev import- och exportverksamhet med kläder och livsmedel och reste regelbundet till Kina. En dag 2003 i Peking gick han för att besöka en vän. Det slutade med att Karimi hamnade i kinesiskt häkte med motiveringen att hans vän var under utredning och att han därför skulle hållas kvar tills utredningen var klar. Karimi blev senare anklagad för tryckning och försäljning av falska dollarsedlar och pekades ut som chef för en liga. Trots den kinesiska domstolens bristande bevisning och ett kronvittne som intygade att Karimi var oskyldig, dömdes han av en kinesisk domstol till livstids fängelse för ekonomisk brottslighet. Karimi har snart suttit fängslad i tolv år, varav sju år i Kina och fem år i Sverige. Detta är del fyra i Karimis berättelse om sin fängelsetid i Kina.

Läs tidigare delar här:

Del 1       Mirakel om du ”kommer levande ut från kinesiskt häkte”

Del 2     En väska full med falska dollarsedlar

Del 3     ”Att överleva var min protest”

Det tog sex månader tills högsta domstolen tog upp Karimis fall efter överklagan. Karimi var dömd till livstids fängelse och satt häktad i Bejing Detention House utanför Peking. Förhållandena i häktet var svåra och tortyr av interner förekom öppet och dagligen.

Svenska ambassaden i Peking påkallade livstidsdomens brister till Utrikesdepartementet i Sverige. Den ansåg att domen inte vilade på goda rättsgrunder och att Karimi hade dömts till ett oförsvarligt högt straff. Svenska ambassaden kontaktade kinesiska Utrikesministeriet för att påtala de uppenbara brister som präglade Karimis domslut.

Ur UD-dokument: Karimi, besök på kinesiska Utrikesministeriet [UM)

”Jag påpekade att enligt den advokatexpertis som ambassaden haft kontakt med så fanns det brister i bevisföringen och att det är viktigt att en ny prövning görs där alla bevis undersöks noggrant. Jag tog upp frågan om att det fanns en mängd material i undersökningen som advokaterna inte fått tillgång till samt att det gavs mycket liten tid till att sätta sig in i fallet före rättegången.[Namn borttaget av UD] svarade då att vi var välkomna att sända en note till UM som vidarebefordras till Pekings högsta domstol där vi anger vilken information vi vill ha och vår uppfattning om fallet.”

”Dessutom påpekade jag det faktum att en av huvudpersonerna i fallet hade släppts och deporterats till Indien före rättegången. Detta kommenterades inte av [Namn borttaget av UD]”

”Jag kan inte låta bli att reflektera över kontrasterna mellan [Namn borttaget av UD] konsekventa hävdande av att rättssystemet var utan brister och hur det de facto fungerar med mutor, rätta kontakter och bristande tillgång för advokater till bevismaterial och klienter.”

Den kinesiska lagboken – en bibel

– De har plockat ihop det bästa från många länder och allt i den är fantastiskt. Men frågan är inte lagboken i sig utan om kineserna praktiserar det som står där? säger Karimi

Karimi har läst den kinesiska lagboken och menar att den inte följs utan var endast till för att visas upp för andra länder.

Sex månader efter att överklagan lämnats in tog högsta domstolen i Peking upp fallet. Karimi jämför oddsen med att vinna i högsta domstolen i Kina med hur framgångsrik en man skulle vara om han gick till sin svärfar för att klaga på sin fru.

Ur UD:s dokument: ”Domarna i Pekings högsta domstol var tre kvinnor, huvuddomaren i 50-års åldern och de två biträdande domarna i 30-års åldern. Åklagaren var en kvinna med en manlig bisittare. Advokaterna bestod av tre män och två kvinnor. De anklagade fördes in i handfängsel som togs av när de fick sitta ned. De fick sitta på utställda stolar mitt i lokalen, mittemot domarna och ingen hade möjlighet  till kontakt med sina advokater. En vakt placerades vid varje anklagad, plus ytterligare utplacerade beväpnade vakter i lokalen.”

– Alla advokater satt bara och såg på, de var där mer som observatörer än advokater. Det går inte att förvänta sig någon rättvisa i en sådan domstol, säger Karimi.

Xiao Rundcrantz lämnade sitt arbete som åklagare i Kina och flydde till Sverige. Hennes bok ‘Röd åklagare’ handlar om hennes tid som åklagare i Kina.

Ur boken: ”Jag förstod inte varför domstolen hade vägrat att lyssna på advokatens åsikter, men när jag senare själv fick ta hand om utredningar insåg jag snart att i Kina är försvarsadvokaternas ställning så låg att polis, åklagare och domare helt kan ignorera dem och att de bara finns med i rättssalen som en dekoration för att behaga massorna”.

Karimi ville byta ut domarna i högsta domstolen vilket han hade rätt till enligt kinesisk lag, men domaren vägrade.

I UD:s dokument står det: ”Försvarsadvokaten bad även att den polisman som torterade Milap samt de översättare som var med vid förhöret skulle kallas in till bevisprövning, men det gick inte domaren med på.”.

Karimi kämpade fortfarande för att bli fri och valde att gå ut hårt i högsta domstolen. Han hade  förberett anteckningar till försvar men de togs ifrån honom. Polisen påpekade att Karimi måste vara snäll mot domaren och instruerade honom hur domaren skulle tilltalas. De avslutade med: ”glöm inte bort att du kommer tillbaka hit till häktet”. Men Karimi brydde sig inte.

– Det enda vi kunde göra var att prata. Åtminstone avslöja vad vi hade få gå igenom, ifall vi måste dö, säger Karimi.

Dömd utan en fråga om förfalskade pengar

Så här lät Karimis eget försvar i högsta domstolen.
Karimi: ”Varför sitter jag här?”
Domaren: ”För förfalskning av pengar.”
Karimi: ”Ok, ni har rätt och ni är ledaren. Vad ska ni göra om ni har gripit någon som är ledaren för förfalskning? Ni ska ställa frågor om pengarna”.
Domaren: ”Ja, ja.”
Karimi: ”Hur många förhör har ni haft med mig?”
Domaren: ”Sju, åtta stycken.”
Karimi: ”Ok, jag har inte fått en enda fråga om förfalskning av pengar”.
Domaren:  ”Det är omöjligt”.
Karimi: ”Det betyder att du inte har gått igenom pappren. Inte ens åklagaren har gått igenom dokumenten. Annars kan du inte säga att det är omöjligt. Gör så här, gå igenom alla mina förhör. Om ni hittar en enda fråga angående förfalskade pengar, då kan ni ge mig dödsstraff”.

Rättegången ajournerades två veckor för att man skulle gå igenom dokumenten.
– Efter en månad kom inte en enda fråga om falska pengar. Jag blev dömd till livstid för något de inte har ställt en enda fråga om, säger Karimi.

Milaps vittnesmål under ed, var nu godkänd av Indiens utrikesministerium och Kinas ambassad i Indien. Milaps vittnesmål fanns nu både i skrift och på dvd. Men domstolen godkände inte Milaps vittnesmål som bevismaterial.

Domaren fastställde livstids fängelse som utdömts i första instans för Karimi och även domarna för de medåtalade faställdes enligt första instans. ”Inga ytterligare möjligheter till överklagan återstår härmed.” står det i UD:s dokument.

– Det var en enmansföreställning, domaren bestämde allt. Inget fungerade i domstolen. De ville bara visa upp att de har en procedur, säger Karimi.

I domen går det att läsa anledningen till att Milaps vittnesmål inte blev giltigt som bevis ”det erkännande han skrev efter att ha återvänt till Indien var oförenligt med hans ursprungliga vittnesmål, och kan därför inte användas som bevismaterial. Domstolen bifaller därför inte de försvar och uppgifter som tilltalade George Karimi och hans försvarare har bidragit med.”

Advokat Jan Södergren anser att argumentet som står i domen som underkände Milaps brev som bevismaterial vilar på ganska konstiga grunder.
– Det är ju bara god dag yxskaft-resonemang, säger advokat Södergren.

Ur boken ‘Röd åklagare’: ”Om ett fall skulle tas upp i rätten och den åtalade frikändes vore det ju att låta åklagare tappa ansiktet! Polis, åklagare och domstol hade ett vänskapligt samarbete och grundprincipen för partiets arbete var att bevara samhällsordningen.”

Inte värt försvara sig

I efterhand insåg Karimi att det inte hade varit värt att försvara sig.

– Ambassaderna vill inte blanda sig i Kinas rättssystem, åklagarna tillhör kommunistpartiet, domaren tillhör kommunistpartiet, polisen tillhör kommunistpartiet. Advokaterna vågar inte öppna sin mun för de måste förnya sin licens varje år. Med andra ord, om en advokat försvarar någon innebär det att han förlorar sin licens. Till vem ska man vända sig? De tillhör samma gäng, säger Karimi.

I svenska ambassadens rapportering till UD står det på ett flertal dokument att ”ambassaden kan självfallet inte agera på ett sätt som skulle uppfattas som kritik av det kinesiska rättsväsendet eller hur det utövas.”

Karimi berättar att det är oklart vad som egentligen hände och menar på att diplomatiska och ekonomiska relationer mellan länder spelar in.

– Det finns ingen logik i varför de fängslade oss. Fortfarande vet jag inte vad som pågår bakom kulissen. Senare började de förhandla om oss. Var det utpressning eller kidnappning? Ingen kan svara på den frågan.

Poängsystem förkortar strafftid

I juli 2006 flyttades Karimi från häkte till fängelset Beijing prison no 2. I UD-dokument kallas fängelset ett ”mönsterfängelse”. Karimi hade fortfarande inte erkänt sig skyldig till domen.

I fängelset ville de att Karimi skulle skriva på en bekännelse. Polisen lät honom förstå att han måste acceptera brottet. Alla papper fanns redan färdigskrivna på kinesiska och Karimi var tvungen att  skriva under dem.

Karimi beskriver situationen som ett ”moment 22”. Om han inte skrev på innebar det isolering och att inte få ha någon kontakt med familjen. Underskriften var också en förutsättning för han ansökan till förflyttning till Sverige.

– Det viktigaste för mig var att få träffa min fru och mina barn, jag var redo att skriva på vilket dokument som helst. Jag sade till konsuln att jag kommer att skriva på dokumenten men glöm inte att informera UD varför jag har gjort det.

Ur UD-dokument: ”George Karimi har uppmanats av fängelseadministrationen att skriva ett intyg om han vill avtjäna straffet i Sverige. Han har även ”intervjuats” av fängelseledningen och förklarat att han trivs i fängelset men vill återvända hem till sin familj. Man gör så i Kina säger Karimi.”

Det visade sig för att Karimi skulle kunna förflyttas till Sverige behövde hans livstidsdom bli tidsbestämd, vilket skulle ta några år.

I fängelset upprätthölls ett poängsystem för alla interner. För varje 60 poäng förkortades strafftiden med tio till tolv månader. Alla interner fick automatiskt ett poäng när de kom till fängelset. För att få poäng krävdes bland annat att de inte klagade på polisen, sängen skulle bäddas på ett speciellt sätt och det fick inte ligga några saker på bordet. Internen var tvungen att titta på propaganda-tv och skriva texter om hur bra det var för internen att sitta i fängelset. Ibland dikterade polisen vad som skulle skrivas. Polisen rapporterade i sin tur skrivelserna till sina chefer.

Den som betalade mellan 5 000 och 15 000 kronor till polisen kunde få fyra till fem poäng. Poängavdrag fick den som klagade till sin ambassad och inte lydde order.

Efter två år i fängelset nådde Karimi sina 60 poäng. Han belönades för gott uppförande och år 2008 tidsbegränsades hans straff till 19 år. Kriminalvården i Peking skrev: ”Utredningen visar på att brottslingen kan erkänna sin skuld, lyda lagen och följa fängelseregler och bestämmelser.”

Fortsättning följer: Mutor och fångarna används till förhandling med andra länder. 

Fakta
Xiao Rundkrantz bok ”Röd Åklagare”
Enligt boken är åklagarna i Kina till 80 procent från armén och över 90 procent har aldrig studerat juridik på universitetet.

Advokat Jan Södergren har läst George Karimis UD-dokument och kinesiska domar. Han arbetar med brottmål och särskilt specialiserad på europarätt.